Om boken: 1931 / Den första samlingen av poetinnan. I artikeln "Kvinnors" poesi skrev den stränge, krävande och ofta galna poeten och kritikern Vladislav Khodasevich om Knorrings första bok: "...Nu ligger framför mig två samlingar publicerade för inte så länge sedan av de unga poetessorna Irina Knorring och Ekaterina Bakunina har jag redan nämnt den första av dem i samband med samlingen av "Union of Young Poets." mycket av det är av olycka och nyckfullhet, och själva formen på versen påminner om en dagbok, förtroendefullt öppnad inför en tillfällig läsare I Knorring är denna intima ton mer konsekvent: den återspeglas i teman , och i ordförrådet, och i själva ljudet av versen, och till och med på omslaget, där författarens handstil säger: "Dikter om mig själv." min åsikt, vittna snarare till förmån för Irina Knorrings inflytande (även om det inte är helt, inte helt förstått) ger Knorrings dikter en mycket mer litterär karaktär. Precis som Akhmatova lyckas Knorring ibland göra "kvinnligheten" i sina dikter till en medveten anordning - och detta är redan ett stort steg framåt. Till samma Akhmatova är Knorring skyldig en känsla för proportioner, en viss återhållsamhet, försiktighet och i allmänhet smak, vilket lämnar henne relativt sällan... Knorring är feminint... Fru Knorring tar ett steg in i litteraturen som tycks vara skakig, osäker och ibland fel. Ändå skulle jag vilja förutse en mer elegant litterär framtid för henne. Flera dikter i hennes samling kan kallas ganska framgångsrika. Låt oss hoppas på ytterligare möten med denna fortfarande oerfarne, som inte har hittat sig själv, men ändå begåvad och på något sätt söt poetess.